Trots fiskens goda näringsegenskaper måste nivåerna av skadliga ämnen fortfarande beaktas. I det stora hela har situationen förbättrats avsevärt sedan millennieskiftet.
Många kemiska ämnen anrikas i fisk, men alla ämnen som anrikas leder inte till konsumtionsbegränsningar. De påverkar inte heller fiskens hälsa i någon nämnvärd grad. Med fisk transporteras ämnen framåt i näringskedjan, också till människor. Ju äldre en fisk är, desto längre tid har den samlat på skadliga ämnen.
En ung och en över femårig strömming.
Fiskens halter av miljögifter övervakas ständigt
År 2018 publicerade Statsrådets kansli en bulletin om miljögifter i inhemsk vild fisk. Syftet var att upplysa finländarna om att den inhemska fisken numera är mycket renare än före millennieskiftet. Finland har ett överflöd av vild fisk vars användning som livsmedel skulle kunna ökas med full trygghet, också för att uppnå folkhälsofördelar.
Bulletinen erkänner ändå att laxar och stora strömmingar fortfarande innehåller så mycket miljögifter att det ännu inte är möjligt att exportera dem för mänsklig konsumtion. Särskilt i strömming har halterna ändå minskat signifikant. Strömming och skarpsill som används som foderfisk måste fortfarande renas från miljögifter.
Vissa tungmetaller finns fortfarande i betydande mängder i vissa fiskar
I vissa fiskarter uppmättes kemiska föreningar och tungmetaller fortfarande i betydande halter:
- Dioxiner och PCB-föreningar – havslax, nejonöga
- PBDE-föreningar – havslax, nejonöga
- PFAS-föreningar – havsnors, rom av siklöja
- kvicksilver – gädda och gös i insjöar
- Kadmium – nejonöga
- Arsenik – strömming, skarpsill, nejonöga, havslax
Halterna av organiska miljögifter i fisk har minskat under perioden 2002–2016, medan tungmetallhalterna hade främst ökat.
Mycket olika ämnen ansamlas i fiskar. Källa: SYKE.