Kunskap om havsnaturens biodiversitet – ett villkor för hållbar användning av havet

Östersjönaturens hela mångfald öppnar sig gradvis för forskarna. Havsbottenundersökningar ger information om livsmiljöer och vilka arter som bor i dem. Den långsiktiga övervakningen av livsmiljöer och arter avslöjar i sin tur hur Östersjön förändrats och fortsätter att förändras.


När vi vet vilka arter som lever i Östersjön kan man gå vidare för att undersöka förhållanden och växelverkan mellan arter. Det finns mycket att utforska eftersom nätverket av interaktioner kan vara mycket komplicerat.

Marinekologin undersöker arter, organismsamhällen och livsmiljöer. Grundforskningen skapar grunden för skyddet, förvaltningen och det hållbara bruket av havet. Marin ekologisk forskning bedrivs vid flera institut och universitet.

Bottendjuren avspeglar förändringar i levnadsförhållandena

En mångfald av små bottendjur lever på havsbotten. Vissa gräver sig in i det mjuka sedimentet, andra fäster sig på stenar och klippor. Vissa klättrar i vattenvegetationen och andra kryper och krälar lite varstans.

Finska kustens bentiska fauna är redan rätt välkänd. Den har undersökts bland annat inom ramen för Velmu-programmet, ett program som inventerar undervattensnaturens biodiversitet. Arbetet har också medfört överraskningar; till exempel genom upptäckten av djurarter nya för vetenskapen.

Bottendjuren är viktiga forskningsobjekt, eftersom bottenfaunan avspeglar bottenstrukturen och syreläget. Forskning av bentiska djur ger information om lokala levnadsvillkor och deras förändringar. När bottendjurskarteringarna kombineras med andra havsforskningsdata kan vi dra mer långtgående slutsatser om havets tillstånd.

Planktonforskning ger omfattande information om hur havet mår

Sammansättningen av planktonsamhällena avspeglar Östersjöns tillstånd. Planktonalgerna är havets primärproducenter och försörjer hela den övriga näringsväven med energi. Bara i Östersjön lever ca 2000 kända arter av växtplankton. De viktigaste grupperna i Östersjön är blågrönalger (cyanobakterier), pansarflagellater och kiselalger.

När havsmiljön förändras syns det också i sammansättningen av planktonsamhället. Detta orsakar i sin tur förändringar också på följande nivå i näringsväven, det vill säga djurplankton som äter växtplankton.

Djurplankton är ett slags knutpunkt i näringsväven. Förändringar i djurplanktonsamhällena återspeglas på högre nivåer: fisk, sjöfåglar och sälar. Därför kommer studier av djurplanktonsamhällena att hjälpa till att förutse större förändringar i havets näringsvävar.

Eutrofieringen och förbättringen av Östersjöns tillstånd forskas

En stor del av den marinekologiska forskningen i Finland fokuserar på hur vi ska förbättra Östersjöns tillstånd och bevara havets funktionsförmåga. Målet är att ta reda på behoven av olika arter och organismsamhällen, dvs. hurdana förhållandena borde vara för att Östersjöns levande natur ska må bra.

När vi vet detta kan vi bedöma hur livet i Östersjön kommer att klara av eutrofieringsproblemet. Denna kunskap hjälper till att styra människans aktiviteter till havs så att havsnaturen bevaras.

Marin ekologisk kunskap öppnar nya horisonter

Marinekologin ger en helhetssyn på havet och dess kritiska skeenden. Detta möjliggör en förbättring av effektiviteten i havsforskningen och de metoder som används, på ett kostnadseffektivt sätt.

Marinekologin öppnar också nya perspektiv som kan användas för att hitta nya användningsområden för till exempel trådalger och andra arter som frodas och sprider sig i vårt övergödda hav.